This is an exploratory, concept-developing compilation thesis focusing on Operational Art, particularly Depth. It is a fieldwork-oriented project using Israelas a case study to examine how a deficiency in physical Depth can be effectively managed in relation to an adversary, while challenging the common assumption that a lack of physical space inevitably leads to military defeat. The thesis utilises a theoretical foundation of manoeuvre theory (MT) and systemic operational design (SOD), and two specific approaches: first, it broadens the concept of Depth to include a cognitive element alongside its usual physical and temporal dimensions; second, it challenges the linear, reverse-engineered approach to Operational Art often seen in Western contexts by adopting a nonlinear perspective that emphasises anticipation and the cunning exploitation of emerging potential. Research was conducted in Israel across five periods, including interviews with a comprehensive group of seasoned generals and insightful others, field excursions, training in Operational Art, and case studies of previous engagements by the Israel Defence Forces. Three main contributions are presented: firstly, it offers hard-to access insights into Israeli operational thinking;secondly, it demonstrates how Depth can be expanded cognitively even when physical resources are limited;thirdly, it introduces and develops a circular model that can generate Depth in new ways by leveraging existing resources rather than focusing on what is missing. Thet hesis highlights a strong interest in Depth-related activity within Israeli operational thinking due to its limited geography and predominantly hostile neighbourhood. Consistent with the nonlinear approach, it concludes that Depth is best understood as the unrestricted freedom of manoeuvre available to the operational commander when engaging the enemy. Although operating in Depth is often regarded as more effective because it offers significantly greater freedom compared to the front, the main obstacle to achieving this freedom is created by friendly forces through doctrine, tradition, and the prevailing paradigm—obstacles that require active manipulation to secure sufficient operational freedom to act in new ways from one operation to another.

Detta är en konceptutvecklande sammanläggningsavhandling om operationskonst och dess centrala parameter, Djup. Det är ett explorativt, fältstudie-fokuserat projekt där Israel används för att undersöka hur avsaknad av fysiskt Djup kan hanteras effektivt i förhållande till en väpnad motståndare. Genom sin litenhet jämfört med sitt operativa CV sätter Israel en egen standard och utmanar uppfattningen att frånvaron av fysiskt territorium leder till militärt nederlag. Med konceptutvecklande ambitioner breddas synen på Djup till att även inkludera kognitiva aspekter, utöver dess fysiska och temporala dimensioner. Dessutom utmanas den linjära tankegången och fokuset på ”reverse-engineering” som ofta finns i västliga operativa sammanhang. Istället antas en icke-linjär approach med fokus på förändring och möjligheter som uppstår under ett pågående skeende, vilket harmoniserar med den operativa filosofi som man hittar i Israel. Inhämtningen har skett i Israel under fem separata vistelser, där en grupp erfarna generaler och andra med viktiga insikter har intervjuats, parallellt med exkursioner i den operativa miljön, träning i operationskonst och fallstudier av operationer där Israels försvarsmakt, IDF, har deltagit. Dessa studier ger sällsynta insikter i israeliskt operativt tänkande, där ett stort intresse för djupoperationer kan observeras, samt att Djup kan förstås som det oinskränkta handlingsutrymme den operativa befälhavaren har i kampen mot motståndaren. De främsta hindren för effektivt och oförutsägbart agerande är enligt studien den egna sidans doktriner, traditioner och organisatoriska strukturer, vilka kräver aktiv manipulation för att maximera den operativa effekten. När fysiskt Djup är begränsat framhävs vikten av ett kognitivt angreppssätt, vilket stöds av en cirkulär modell för att utnyttja de verktyg vi faktiskt har, i stället för att fokusera på vad som saknas.

Avhandlingen försöker varken förstå eller förklara det pågående kriget i regionen, eller den större frågan som berör Israel och Palestina.